Läst

Granboken

Med en månad kvar till julafton hade författaren och entrepenören Anna Benson release för sin senaste bok Granboken. Det bjöds på glögg och pepparkakor på Urban Deli på Sveavägen och eftersom jag är en granfantast som aldrig skulle välja plastgran till förmån för äkta doftande vara, tvekade jag inte ens inför att åka kommunalt Vaxholm – Sveavägen tur och retur med två barn i min Phil & Teds!

Väl framme träffade jag en rad vänner, bland annat ett äkta par som är vana vimlare, Ann och Leif Schulman, och ett annat äkta par som inte går på fullt lika många tillställningar nämligen Marie och Richard Herrey.

Alla gäster fick en värdecheck från Smålandsgran på 20% så nu återstår att se om vi bär hem en från ICA Resarö som vanligt eller satsar på småländsk kvalitet. Får sådana flashbacks från vår granne Evert vars gård låg bredvid vårt sommarhus i Småland. Varje år åkte vi dit och gick med Evert längre och längre in i hans väldiga granskogar eftersom han sett ”ännu finare och tätare och bättre granar lite längre bort”.

I Granboken står det mesta om olika sorters granar och hur man väljer ”sin” gran och viktigast av allt, här finns information om hur man tar hand om sin gran så att den står sig över helgerna. Ovärdeliga tips & trix för den som likt mig älskar doften och känslan av en riktig julgran (eller två) därhemma. Boken är en perfekt present till alla säsongens glöggmingel och fester. Kolla in Granboken.se och Smålandsgran.se för att enkelt klicka hem både bok och gran.

Granboken IMG_8199 IMG_8197  Ludvig åt pepparkaka och glöggtillbehör med stor förtjusning. ERO_0558 copy

 

Fotograf Eeros bild är av lite högre kvalitet än Alexander Erwiks och min :-)

IMG_5988 IMG_8203

Kvällens huvudperson Anna Benson.

 

Som en tjuv om natten

Låg vaken i natt med tårar i ögonen efter att ha läst Lars Lindströms underbart träffsäkra och tankeväckande krönika. En av de bästa skribenterna i mina ögon och denna gång i ett ämne som för mig ännu är okänd mark.

Det var värre än när vi lämnade dem på förskolan första dagen, ängsligare än när de första gången själva åkte buss till skolan, oroligare än när de drog på första festen, mer nervöst än när de ringde och sa att de inte skulle komma hem i natt. Man tror att man är förberedd, men som en tjuv om natten smyger tiden in och tar ifrån oss det vi älskar så innerligt.

Lyssna på den sista meningen. Som en tjuv om natten smyger tiden in… Poesi sannerligen. Här är dörrarna stängda och inte ens tiden kan smyga in om nätterna. Trodde vi. Samtidigt har Luddes första sju månader gått otroligt snabbt och vi har knappt hunnit greppa att han är här. Förmodligen kommer vi inte förstå. Förrän vi står där på samma sätt någon gång 2034. Eller gud förbjude ännu tidigare. Ett science fiction årtal i en avlägsen framtid. Som kanske kommer kännas som imorgon.

Lars Lindström Expressen Catarina Hurtig blogg Facebook