Vardagsliv

Vällingbebis

Du som följer mig på Instagram vet ju att jag är galet stolt och glad över att jag äntligen lyckats få en bebis som både älskar napp och som dessutom dricker välling! Tredje gången gillt lyckades jag, medan de första två bara tittat på mig med konstig och rentav förebrående min :-) och det var med stort tålamod och mycket beslutsamhet som det fungerade. Ludde såg nämligen också tveksam ut men jag bara log och försökte signalera att jodå, detta går bra, många bebisar gillar det här serru och nu ska du smaka på det vettu!

Det första han fick i flaskan var Otto och jag kan inte nog tacka för smakprovet från Loppi event i Skeppsholmskyrkan. För sedan dess går även Nestlé drickfärdig majs ner liksom samma företags Min välling av pulver som jag lyckligt vispat ihop!

Men det är klart att det ligger något i Ottos budskap som jag nu leende snubblade över på bannern på tidningen Mamas hemsida – att något är ju lite skumt när barnmaten är äldre än barnet! Minns att jag i vintras på ett annat Loppi event fick ett gäng Ella’s kitchen som skulle hålla sig till augusti såpass att min Ludde skulle bli fyra månader i och kunna äta dem. Nu är jag en sån som väntar till sexmånader och först då introducerar smakportioner i skydd av amning, så det stöp på det, men ändå hade det inte känts helt ok.

Grym reklamkampanj således. Och god välling som Otto gör. Smoothien är också supergod, särskilt den med mango är min och Cornelias favorit. Den har inte Ludde fått pröva än men det är nog dags!

Catarina Hurtig blogg Otto välling ekologisk drickfärdig Lekmer

 

Bumble Bee

Hur gör ni när era barn fyller år – får även syskonen en liten present då? Vi har alltid haft det som tradition. Jag tycker rent allmänt att det är svårare med presenter till killar än tjejer och var därför väldigt glad över denna perfekta pressi till Nicholas som är snart 9 lagom till lillasysters födelsedag. En radiostyrd Transformers robot från Lekmer.se som med ett enkelt tryck på kontrollen ändras från robot till bil. Det roligaste var att se Ludvigs stora ögon när bilen kom körandes mot honom och vecklade ut sig till robot! Gud vad vi skrattade. Han gjorde små ljud och liksom ropade på den och pratade med den. Och den svarade: ”I am Bumble Bee” :-)

Recensionsmässigt ska sägas att detta inte är en leksak lämpade för yngre än sjuåringar, då man måste behärska konsten att köra den lagom försiktigt och svänga innan den brakar in i en betongvägg, för den är snabb :-)

Tycker att den är jätterolig och värd sitt pris annars, en leksak som är hållbar och kul och ”lagom” svår för en åttaåring. Den var så pass rolig i hans eget tycke att varken jag eller Henkan fått köra med den än! ”Jag ska bara” hette det från början… Vi får väl passa på att låna den och testköra efter helgen när Nicholas ska till sin pappa.

IMG_9523 IMG_9524

 

 

Vardagsmys

För mig är vardagslyx att ha naturen nära och hur härligt det än är i stan så finns där ju ingen skog. Förra gången Nicholas var hemma så gjorde vi en utflykt i all enkelhet. Barnen fick först öppna presenter, jag hade då slagit in deras nya jackor från Little Pieces i stora paket, och sen klädde vi på oss för att vara ute i några timmar. De promenerade själva till vår skog, bara lillebror satt i vagnen, men ändå var det ganska praktiskt att ta syskonvagnen från Phil & Teds eftersom vi kunde lasta allt från grillkol till korv och filtar under Ludde i syskonsitsen istället för att storasyster satt där.

Att göra upp eld var trixigt fastän vi förutom grillkol och tändvätska tagit med ett vedträ, och till slut fick jag dränka in den medhavda engångsgrillen som vi hade köpt ”för säkerhets skull men det är nog i onödan” med extra tändvätska och tända på och äntligen blev det fart på den. Sedan grillade vi både Gudruns kabanosser och stockholmare och chorizo och marsmallows på det!

Nu när man ser bilderna så känner man ju att man vill göra om det i helgen. Vi får se vad Nicholas säger när jag hämtar honom idag!

IMG_9693 IMG_9682 IMG_9677 IMG_9672 IMG_9668 IMG_9698

 

 

Familjens doktor

Vi har glädjen att ha en egen husläkare här, nämligen Cornelia. Därför var en av presenterna på fyraårsdagen ganska given. Doc Mc Stuffin och Lammi och deras doktorstillbehör. Recension kommer!

IMG_9542IMG_9544

Underbara Barn

Hittade en bild från årets upplaga av Underbara Barn som jag glömt lägga upp och som sannerligen visar hur fullastade vi var på vägen hem från Älvsjö! Haha!

Ludde sitter alltså fram i vagnen och Cornelia har lagt sig därunder. Goodiebagen från morgonens pressfrukost hade ju tack och lov ett långt handtag som på en skötväska och fick hänga utanpå den vanliga skötväskan och övriga påsar var bara att knyta fast runt om, som värsta bagladyn. Överst upp tronar en superfin krona som vi gjorde i Barncancerfondens monter som inte fick gå sönder utan skulle fästas samman till en krona vid hemkomst. Samtliga ballonger var också viktiga att ta med hem…

IMG_8572

Bilden är tagen i tunnelbaneuppgången under Danderyds Sjukhus. Därefter var det bara att köra ombord på bussen och åka hem! Snacka om att min syskonvagn från Phil & Teds fyller sin funktion för mer än ett syskonpar!!!

Förutom ovan ekipage bar jag också en jättelik kasse från Mio över var axel. Men hem kom vi!

Recension Phil & Teds Verve

IMG_8479IMG_8470
Här kommer lilla Ludde – håhåjaja!

Tiden har kommit att recensera min syskonvagn från Phil & Teds. Modellen heter Verve och fungerar så att barnen sitter över och under varandra istället för bredvid, något som jag först var negativ till då jag trodde att det skulle vara läskigt att ha bebisen liggande under. Men inga av mina farhågor besannades. Denna vagn har helt ärligt varit min livlina i Skärgården, med bussar in till stan, byten till tunnelbana vid Danderyds sjukhus, hissar upp och ner, en treåring som blev ”väldigt” liten av att få en lillebror och inte ens orkade stå på ståbräda, och som somnade i mitt knä på bussen hem så att jag stundtals fick ta henne på ryggen samtidigt som jag baxade upp Joolz-vagnen med Ica-kassar och bebis i hem till vårt hus som ligger på en trevlig höjd över havet.

Vårt vardagsliv med en bil som försvann med Henkan in till kontoret varje morgon klockan 7 och kom tillbaka varje eftermiddag klockan 17 komplicerades dessutom ganska mycket av min trasiga svanskota sedan vår bredaxlade bebis födsel och det faktum att jag bara till Bvc måste byta mellan två olika busslinjer och att dessutom förutom bebisen konstant ta hand om en treåring som inte fått dagisplats gjorde att jag höll på att säcka ihop fullständigt. På riktigt stod valet mellan att hitta en syskonvagn eller att flytta tillbaka till stan.

Redan när jag packade upp vagnen här hemma och den levererades ihopfälld som ett litet smidigt paket, älskade jag den. Med ett superenkelt grepp fälldes den upp och snabbt klickade jag fast stänkskärmar och hjul och Cornelia hoppade upp och provsatt den. Den var supersnygg och såg extremt nätt och smidig ut för att vara en stabil syskonvagn. Jag provade först med den hårda liggdelen för bebisen och det fungerade hur bra som helst.

IMG_8556
Mjukliftsmys

Lilleman har också tyckt det var jättemysigt att ligga underst i mjukliften, (här ovan hann jag inte fästa åkpåsen innan jag åkte iväg utan tog den med i sin påse:-)  och någon gång innan jag hade fäst fast syskonsitsen under, när han somnat däruppe har storasyster krupit in och lagt sig på sidan i bebisens mjuklift och dragit upp benen och somnat. Det stora barnet kan om det sitter överst absolut inte ramla ner på det undre då det dels är ett stabilt spänne som håller överdelen på plats i sittläge, och skulle det av någon anledning lossna eller gå sönder så hoppar den delen ändå bara ner några centimeter och hålls på plats av sitt eget tyg, så ingen olycka kan ske under några som helst omständigheter.

Suffletten kan man sätta på varsomhelst på vagnen, på mitten av den och nedfälld skyddar den bebisen mot sol och gör så att den som kör kan se babyn, man kan fälla fram den helt och då skyddar den även babyn från alla intryck runtomkring och man kan fästa en liten leksak eller så för bebisen att titta på.

IMG_8233
Suffletten på – mitt på

Vagnen är lättkörd och stabil, drar inte åt något håll ens när vägen lutar, såsom jag erfarit att mina Bugaboo Cameleon gör så snart barnet sitter i sittdel och väger över sex kilo (vilket ju mina barn i princip gör från början) :-)

Bromsen sitter på handtaget och är bara en liten knapp. Bästa barnvagnsbroms jag sett i hela mitt liv. Man slipper förstöra skorna eller febrilt i panik leta på bussen under påsar och skötväska, med foten efter bromsen på en fullsatt buss, samtidigt som man ska hitta en sittplats och hålla i sin treåring och låsa fast bussens säkerhetsstrap.

IMG_8671
Bästa bromsen

 IMG_8442
Mys

Regnskyddet är fullständigt grymt. Det hålls på plats med kardborreband och sitter över hela vagnen och skyddar båda barnen optimalt. Det enda minuset är att det blir ganska stort när man inte använder det, det hade därför varit toppen med en sidokorg för att transportera sådant i som är skrymmande men lätt, då man ju i svenskt skärgårdsväder om hösten måste ha det med sig varje dag och det tar för mycket plats ihopvikt i korgen där det stora barnet har sina fötter.

bild 3 catarina hurtig baby
Här sitter jag och ammar mitt i barnmässan!

En helt underbar bonus är att min Verve fungerar perfekt som amningsfåtölj. Snacka om att man kan ge Mamas kampanj #matanu ett ansikte precis varsomhelst. Själv upptäckte jag detta på Underbara barnmässan och sedan dess har jag satt mig ner i vagnen och ammat i Humlegården, på Rum för barn i Kulturhuset, busshållplatser lite varstans i Storstockholm. Antingen med Cornelia liggandes under eller lekandes i parken. Betydligt mjukare och skönare att sitta på den mysiga Phil & Teds-åkpåsen i mjuk vagn än på hårda parkbänkar, ytterligare en relief för min skadade svanskota. På så sätt har man dessutom alltid sittplats på buss och tåg. Lyxigt!!!

Plussen är således väldigt många men jag har listat några av de viktigaste:

+ Säkerheten. Oerhört stabil och stadig vagn som i princip inte kan välta under några som helst omständigheter.

+ Bromsen är oslagbar! Att den sitter på handtaget är toppen, den är superlätt att slå på, bara en röd knapp, och svår att ta bort (det krävs en vuxens handkraft så det kan ej ske av misstag)

+ Handleds-strapen (har jag verkligen saknat på Joolz).

+ Stänkskärmarna och hjulen utan hål och ekrar. Inget barn blir smutsigt och inga fingrar kan fastna.

+ Gott om plats för båda barnen och trots det supersmidig, smal och nätt på bussar och i hissar.

+ En mängd olika variationer och kombinationer. Min favorit just nu är den med syskonsits fäst bak så att storasyster kan åka bakom bebis och få plats med sina långa ben under lillebror. Perfekt lutning både för att sitta och mysa och för att somna till skönt. Hon brukar ha sin kaninkudde med sig, men redan sitsen i sig är mjuk och bekväm.

+ Jättebra med en tygklädd bygel (vars tyg är avtagbart och tvättbart) i stället för som på både Bugaboo och Joolz en där skumgummi respektive skinn sitter fast på bygeln och ger ett slitet och fult intryck sedan större barn börjat bita på den (som Cornelia som suttit med tänderna i skumgummit på Bugaboo Cameleon, både farligt och fult)

Några minus finns men de är få och ska mer ses som förslag till innovationer:

– Hjulen känns något ”hårda” i jämförelse med min Joolz och andra lufthjul. Det gör att det blir något ”tyngre” att köra på grus och att den inte rullar fullt så bra på asfalt utan blir lite annan ”hårdare” friktion mot underlaget. Men annars hade den kanske blivit för svårstyrd.

– Man kan i sittdelen inte vända bebisen mot sig vilket gör att man inte har samma ”koll”.

– Mugghållaren är lite väl ”grund” för min smak, funkar dåligt till en nappflaska. Det finns bara ett läge att fästa den, och det går bara på en sida. Å andra sidan är det bra att man inte frestas att ha en latte där, eftersom det då gud förbjude kan bli spill på det barn som sitter längst bak.

– Den undre delen är något låg, när storbarnet sitter i vagnen är det bara några centimeter från tyget till asfalten, så vid en djup och bred vattenpöl är det omöjligt att ta sig över utan att tyget blir blött, så det är inte läge att t ex lägga sin kamera därunder :-)

– Den mjuklift som bebisen kan ligga i under vagnen är tyvärr ganska kort. Ett tag kunde Carl Ludvig ligga med benen utsträckta bakåt utanför ”korgen” kanske skulle det gå att lösa med en korg som har en del för babyfötter utanför underdelens kant, så att den kan användas längre, så att stora barnet kan åka ovanpå, eftersom överdelen är väldigt generös med plats och det blir lite ”onödigt” mycket outnyttjat tomt utrymme när en sexmånaders sitter i mitten av den :-)

– Det saknas helt möjligheter att lägga varor någonstans när man har två barn med sig, det vore toppen om det fanns en varukorg att fästa på sidorna av vagnen, de gånger man inte behöver åka med en buss utan ska promenera till Ica och tillbaka och handla med två barn i vagnen. Jag hoppas att detta lanseras asap.

IMG_8756
Sussa gott någonstans på Östermalm!

Sammantaget kan jag säga att detta är en av de absolut bästa vagnarna på marknaden. I mitt vardagsliv är den avgjort att föredra framför både Mountain Buggy Duet och Bugaboo Donkey då chanserna att få åka med bussen är mångdubbelt fler. I fredags hämtade jag stora sonen i skolan på Lidingö och åkte kommunalt med bussar och tunnelbana hem till Skärgården och vi delade vagnplats med en Bugaboo Donkey med två barn i när det kom på TVÅ pensionärer med VARSIN rullator!!! Sug på den! Det äldre paret vek ihop en av rullatorerna och ställde den inuti den andra, båda rullatorerna på längden bredvid min vagn. Jag ställde mig i mitten på längden och visst, det var lite trångt för människorna som skulle passera bakåt i bussen och runda mitt handtag men jag fällde in det och de var hänsynsfulla och gjorde sig lite smala, men med vilken annan syskonvagn som helst hade det varit fullständigt omöjligt och jag hade tvingats gå av och missa skolhämtningen med en timmas tid. OM jag ens kommit med nästa buss!

IMG_8691
Två som alltid får sittplats på bussen!

Dessutom passerade vagnen det ultimata testet, nämligen hissen på Ropstens tunnelbanestation. Den är kvadratisk som en liten cell och inget för den med klaustrofobi ens utan vagn, och när jag vrider in framhjulen under vagnen och fäller ner handtaget och själv ställer mig bredvid min Verve är det MILLIMETER mellan dörrsensorn och vagnen. Men det går! Kan bara applådera de duktiga holländska vagnmakarna som aldrig varit i närheten av Ropsten men ändå skapat den optimala vagnen för mig.

Det finns en syskonmodell till Verve som jag vet att min vän Livet från den rosa sidan kör och hon är också väldigt nöjd. Hennes barn är mer ”lika” varandra i ålder än mina som det skiljer nästan fyra år på, och jag tror att hennes modell från Phil & Teds är något kortare än min, om man är orolig för detta med längden, men då blir det ju mindre plats för den som sitter underst, och jag är vrålnöjd med att Cornelia kan sitta bekvämt där med benen utsträckta. Så för mig finns inget annat alternativ än denna vagn, jag önskar bara att jag hade hittat den redan i våras!

IMG_8290
Lika smidig i skärgården och skogen som i stan

Kapten Sabeltand

Åh! Idag skulle vi ha gått på den roliga förhandsvisningen för filmen Kapten Sabeltand. Det har länge varit ett av våra favoritprogram och nu när det blivit ”riktig” långfilm var det något vi sett fram emot med spänning. Allra mest passande hade det förstås varit för min Nicholas som är 8, då filmen framför allt vänder sig till barn mellan 7 och 12 år, men det är inte mammahelg utan han är hos sin pappa och andra saker stod på deras agenda. Så då hade vi tänkt oss att bjuda med vänner. Men när vi vaknade i morse var det med snor på bebis och influensavarning på mamma så vi håller oss inomhus i vårt skärgårdshus framför öppna spisen istället för framför bioduken :-)

Stort tack ändå underbara Finest och fina vännen Alexander Erwik!

Inbjudan.sabeltand

Vabruari?

Man kan tro att det är vabruari och inte september men gissningsvis kommer väl denna månaden näst i tur när det gäller sjuka barn, som just börjat dagis och träffat både nya kompisar och nya bakterier:-( Här i huset råder öroninflammation och antibiotika sedan i onsdags för den lille och hängighet och halsont och feber för den större.

Själv har jag alltså i stället för att gå ut i höstvädret sett på barnkanalen, shoppat i Cornelias affär, valt ut egna amningskläder i värmande merino-ull från Boob, konsumerat gamla dvd-filmer såsom Anki och Pytte och Greta Gris (som jag överlycklig shoppade på mig när Buylando på Storgatan i vårt gamla Östermalmskvarter stängde ner). Och när det efter att ha regnat och stormat och blåst och åskat dessutom började hagla planerade jag höstens inköp av värmande jackor.

Superfina märket Little Pieces som gör lite tuffare barnkläder för både tjejer och killar har bland annat dessa jackor som skulle vara perfekta för Nicholas och Cornelia.

little-pieces-jacka-bissy-dark-violetlittle-pieces-jacka-bobby-black

Me and I

Jag har äran att vara bloggvän för klädmärket Meandi och älskar sedan länge deras barnkläder och därför var det med stor förväntan jag provade de ursnygga byxorna med det förpliktande namnet Perfect Pants. Fem månader efter förlossning och storlek small. Vad tänkte jag på? Det knakade en hel del i både lårpartiet och linningen när jag liksom fick rulla dem på mig (som när man gör en tårta av färdig marsipan ungefär) från tårna och upp. Framför mig satt en ganska brett leende Henkan. När jag var klar var jag lite yr i huvudet men både byxor och kropp intakta. Dock är det en del skinn ovanför linningen som fortfarande är lite mjukare än vanligt men nedanför midjan sitter de som en smäck! Lika bra som mina ridbyxor när jag var sjutton. Det är ju, utan att överdriva, några år sedan.

Och med den mysiga Favorite Zebra Tee över både känns det och ser ut himla bra. Verkar också som uttänkt att jag inte ska lämna våra matchande soffor utan så att säga slappna av och smälta in, haha :-)

MeandI catarina hurtig

 

 

Skärgårdsliv

Jag älskar Skärgården. Missförstå mig rätt, det har jag alltid gjort. MEN jag har älskat att hälsa på i Skärgården, åka ut med båten för en weekend ombord, besöka vänner och berömma deras vackra hus på öar och strandtomter och underbara sjönära släktgårdar. Lika mycket har jag älskat att åka hem till Östermalm på söndagskvällen, att lägga till på KMK, hoppa i land vid Strandbryggan och ta taxi hem till Karlaplan. Jag har aldrig trott att jag skulle vilja bo i villa. Jag har heller aldrig träffat någon som jag ville bo i villa tillsammans med. Förrän jag plötsligt träffade någon som var precis som jag och vi båda plötsligt inte ville något annat än just det.

Och nu sitter vi här i vårt skärgårdshus. Och så plötsligt just efter middag med svärmor som varit barnvakt och efter avslutad nattning av sjuka barn och mitt i Uppdrag Granskning knackade det på dörren. Och utanför stod underbara skärgårdsgrannar med en inbjudan i handen till gemensam 40-årsfest senare i höst. De åkte runt i bil och stannade till och lämnade inbjudan till de närmaste vännerna personligen såhär på onsdagskvällen. Som man gjorde själv på landet hemma i Västergötland för längesen när man ämnade ställa till med åttaårskalas… Hur ofta händer det på Östermalm?

Inbjudan