Bebis nummer 3

Den sötaste

Ibland undrar jag hur våra barn får sina idéer ifrån, för jag tycker samtliga är väldigt påhittiga och med på alla sätt och vis… Men jag är säkert väldigt jävig där också ;). Dock så är Lily liten en riktig liten filur som har många hyss och bus för sig under en dag och man måste hela tiden vara med för det hittas på nya saker som man inte själv kan förstå att hon kommer på.

Som här om dagen höll jag på i köket och hon hittade såklart byrån med alla lådor, hon får upp lådorna och letar fram något som är mindre bra att ha i munnen alltså tändstickor… Så hon höll på med det ett bra tag och jag var ju bara tvungen att låta henne hålla på för att få några foton på henne.

Allt ska in i mun på denna dam…

DSC05265

DSC05269

DSC05275

DSC05278

DSC05280

Fyra månader av kärlek

Idag är vårt lilla charmtroll fyra månader, när man tänker på vart dessa fyra månader tagit vägen så får man lite ångest då tiden går så fruktansvärt fort. Den där riktiga bebis Lily är numer borta. Hon är vaken, är med, snackar och är fruktansvärt social av sig. Visar hon minsta tecken på ledsamhet så är det bara att prata med henne och hon lyser upp som en sol. Rent utvecklingsmässigt så har nu börjat förstå att hon kan nå saker med sina händer, så känna och klämma på leksaker, mitt ansikte är stora favoriter. Hon älskar tv:n hur bra det nu är, men hon sitter gärna en stund och spanar tecknat med de stora… Hon får givetvis inte sitta där någon längre stund, men ibland tycker William och Juno att det är mysigt att ha Lily i knät och tillsammans ser dom lite tv.

Hon har också upptäckt sina fötter, dom har hon dragit i ett bra tag ifs men känns som om hon är så mycket mer medveten om sin omgivning en bara för en månad sedan.

Så otroligt lyckligt lottade som får ha just henne som vårt lilla Troll <3

IMG_2941.JPG

Till Farfar

Det var ju några speciella bilder du ville ha på Lily så här kommer dom så du kan spara ner dom som du ville :)

DSC03618

DSC03619_2

DSC03622 DSC03628

Vår tomtenissa

Härliga torsdag, dagen man kommer hem till renstädat hus och bara kan njuta i soffan utan att behöva just plocka och städa det första man gör. Jag har varit gräsänka denna torsdagskväll och jag har sett alla julbakprogram som går… Lika bra att passa på, dock så är det först NU alla tre sover, William har haft lite svårt att komma till ro, mycket bus och spring i benen kan jag lugnt konstatera.

Tog några bilder här om dagen på Lily, man kan ju inte annat än att vilja pussa på henne.

Vår lilla Tomtenissa!

DSC03322

DSC03325

3 månader är kärlek

Lily blev hela tre månader i lördags för att vara exakt men tiden går i ett och jag hinner knappt blogga. På samma sätt känns det med Lily att tiden bara försvinner, vi var på BVC idag för mätning, vägning och sprutor. Hon var 62cm lång och vägde 5,8 kg drygt så visst växer hon. Hon har slagit av på takten något om man jämför de två första månaderna. Det är en nyfiken och glad lite goding vi har här hemma, ett leende så fort man pratar med henne. Numer vill hon stå upp och sitta, ligga ner och chilla, de dagarna verkar vara över…

Det har och är tre månader av ren kärlek och jag kan inte få nog av vår lilla lillasyster Lily.

IMG_2780.JPG

En månad av kärlek

Lily är en månad idag, hur sjukt är inte det… Samtidigt som det känns som om hon alltid varit här så känns det som om det var igår jag gick hör och vankade, klagade och tyckte synd om mig själv… Ganska sjukt ändå att allt det där är bortblåst ur minnet, känslan man hade innan. Ni fick stå ut med en del gnälla de så förstår om ni kommer ihåg det men inte jag, tur är väl det ;).

Så en månad alltså, en månad fylld av kärlek till vår nya familjemedlem. Som dessutom äter och sover mest just nu, så tackar henne för alla fina kommentarer jag får av alla jag träffar att jag ser så pigg och fräsch ut. Hon gör inget speciellt för att försvåra min återhämtning kan jag säga. Det som tittar fram mer och mer ser jag är gråa hår och dom får jag nog av den lilla busiga i familjen.

Hon har levererat det första leendet och man dör ju söthetsdöden när det händer. Försöker prata med mig när man pratar med henne och sprattlar som bebisar gör ni vet. Hon diggar att spana in leksakerna och andra saker som ser spännande ut runtomkring henne. Så tror det är full fart i utvecklingen precis som det ska vara misstänker jag.

IMG_2203.JPG

IMG_2184.JPG

Sjukstuga…

Vi är något slitna här hemma, den där förkylningen jag pratade här om dagen om den satte klorna i mig ordentligt. Så i fredags eftermiddag hade jag nästa tappat rösten helt, när Carro och dom kom hit lät jag mer som en kraxande fågel, och jag mådde riktigt dåligt. Så gårdagen spenderades hemma i soffan, i tron om att jag kunde blivit bättre till idag… Icke, det är snarare sämre vilket känns sådär kul.

Jag känner mig minst sagt inte tillräcklig när man knappt orkar ta hand om barnen… Tilläggas ska att pappa P mår ungefär som jag så vi får minst sagt göra allt vi kan för att hjälpas åt med tre illbattingar.

Lily har ett extremt sugbehov så vi har provar lite olika nappar med dåligt resultat. Så nu provar vi Wubba Nub som var så inne för något år sedan och so far so good kan jag säga. Hon tar den som om hon inte gjort annat, vilket är skönt. När hon väl får in sin lilla tumme i munnen så fungerar den allra bäst, men hon hittar inte alltid den kan jag säga så nu får vi se om det blir nappen eller tummen framöver.

IMG_2131.JPG

IMG_1969.JPG

Första BVC besöket för Lily

Det gick super, hon äter och växer som hon ska. Hade gått upp 400 gram sedan läkarbesöket förra veckan, så hon är minst sagt matglad. Hennes navel dock släppte ganska tidigt så det var en sak vi skulle ta upp eftersom den inte riktigt slutar vätska sig. Som vi misstänkte så var det inte helt hundra med den, inget allvarligt i sig men det kommer ta lite längre tid för naveln att dra ihop sig vilket också kan resultera i en lite fulare navel… Vilket vi inte räknat med, men vi får göra det bästa av det bara helt enkelt. Det ska ju alltid vara något litet som krånglar så man lägger energi på det ;).

Men godkänd blev hon och vi ska ses igen om en månad, får vi se hur mycket hon vuxit då.

IMG_1898.JPG

Möt Lily

Då är namnet bestämt, vilket känns så skönt. Man säger gärna bebisen annars när man pratar om henne och det känns ju inte super personligt.

Så Lily blev det, vi har känt på det namnet ett tag och när jag dessutom fick höra att pappa P’s mormor hette det så var saken klar. Redan nu har vi börjat prata om när dopet ska vara och vilka andra namn det får bli. Men där är vi inte klara riktigt, men på god väg. Sedan ska vi försöka hitta gudföräldrar/faddrar… Det känns som om vi får tänka till där då det inte blev helt rätt med Junos, helhetsmässigt alltså 1 av två fungerar. Vi har ju en tradition kring jul som jag känner är viktig, och det förutsätter ju att man vill hänga med oss ;).

IMG_1837.JPG

 

Förlossningsberättelse

Som ni vet var jag ju galet less på den där graviditeten och jag var så klar, det kändes ju i hela kroppen att det inte fanns någon mer plats för bebis och inte mer plats för ett bra tålamod heller för den delen. Så tre dagar över tiden skulle jag ändå gå trots allt, tänk så många turer denna graviditet haft fram och tillbaka med värkar och oro för en förlossning som skulle starta för tidigt. Men tre dagar över tiden blev det och när väl kroppen ville så satte det ju i gång precis på ett sådant sätt man egentligen bara kan drömma om.

Min syster med familj kom upp till oss fredagen den 12 september kring halv nio snåret. Vi kramades och ojade oss om att bebis inte ville komma ut. Jag hade haft jätte mycket värkar och ont natten till fredagen men hade inga känningar på fredagen alls förutom att jag kände ett konstant tryck neråt och varje rörelse myran gjorde högg neråt. Så vi konstaterade nog att vi får vänta några dagar till för kroppen ville inte ha riktiga regelbundna värkar under en längre perioder det var ju uppenbart.

Dom hade anlänt och vi hade plockat fram lite te och smörgås för att kunna äta det tillsammans innan  klockan blev för mycket, och när alla ungdomarn dragit sig mot soffan och vi hade plockat undan. Så frågade pappa P om inte syster var sugen på ett glas vin, och jag klagade lite över att jag också minsann var värd ett glas vin snart och då just då vid köksbordet så gick vattnet, helt utan förvarning, inte en minsta känsla eller värk som gav någon förvarning. Vattnet gick sa jag och sprang till toan i tron om att jag nog hade fel, men av med kläderna och byxorna var ju plaskvåta och det fortsatte rinna. Lite panik och ett adrenalin pådrag stressade vi ihop det sista, jag var sjukt rädd att det skulle dra igång på samma sätt som när Juno kom och kände att jag hade lite panik… Men jag spände mig något galet påväg in, jag vägrade föda i bilen, det ar min tanke hela tiden.

Vattnet gick kring 22.30 tiden och vi var inne på BB Stockholm 23.30 så vi agerade ändå ganska fort, och det var ingen trafik ute så resan dit gick väldigt smidigt utan att behöva köra för fort. När vi kom in så var jag öppen tre centimeter, vilket kändes som ett nederlag då jag haft så ont i över en veckas tid, mina tankar blev ju då ska det här ta hela natten… Men dom satte CTG och vi pratade lite om bedövning och annat så vi hann prata igenom allt som jag kände att jag saknade sist. Jag och barnmorskan klaffade och med sköterskan var super gullig, pratade med mig om allt och lyssnade på mig. Dom förberedd mig på att tredje barnet alltid är lite osäkert när det kommer till förslossningsförlopp, så att jag inte skulle bli för besviken om det kunde ta ett par timmar till innan allt drar igång.

IMG_1623.JPG

Så jag gnällde lite över det när vi blev lämnade själva, men Pappa P sa till mig att spela någon spel på milen för att skingra tankarna lite så det gjorde jag, dessutom ställde jag mig upp för att vara så uppåt som möjligt, det är ju den bästa taktiken att stå upp. Så mellan tolv ungefär och halv två så ökade värkarna successivt och sköterskan peppade och pratade med mig om allt möjligt för att få mig att tänka på annat och det gick bra utan lustgas och någon annan bedövning, jag hade ifs bestämt mig för att skippa det där med ryggbedövningar ett tag innan för att slippa att dra ut på förloppet i onödan. Jag stod upp hela öppningsskedet och strax innan halv två kände jag att det var dags att förbereda sig på bebis, sköterskan och BM var inne hos oss hela tiden för dom märkte nog på mig att det började närma sig.

Så BM ville att jag skulle välja en förlossningsställning för min barnmorska ville gärna inte att jag skulle stå upp, så hennes förslag var att stå på knä i sängen… Jag var lite tveksam till det men tänkte att jag provar, tanken fick mig att känna mig obekväm men väl ryggstödet som stöd både att hålla i och att bita så visade det sig vara en super ställning tycker jag. Synd att jag inte testat den tidigare, men alla förlossningar är olika helt klart.

Så när jag väl kom upp så kom den första riktigt rejäla krystvärken och då var klockan 01.35 och sex, sju krystvärkar senare var hon där i min famn, så 01.52 var hon ute och var precis sådär söt som man förväntat sig. Efter det försvann all smärta, rädsla och det var bara kärlek som fanns. Gud vilken kropp man har som tjej som bara löser den där påfrestning det faktiskt är att föda barn. Allt gick så sjukt bra, inga bristningar och ingen smärtlindring denna gång heller vilket känns helt galet bra.

IMG_1624.JPG

Pappa P klipper navelsträngen 

IMG_1839.JPG IMG_1844.JPG

Så där är min förlossningsberättelse, det rullade på helt utan komplikationer hela vägen och all den där oron jag hade innan pratade min barnmorska bort och oj vad missnöjd jag hade varit om jag låtit rädslorna ta över. Så prata om dom med era barnmorskor om ni har minsta tveksamheter, dom kan ju inte alltid lova saker men dom kan ge en grym vägledning.

IMG_1648.JPG IMG_1647.JPG IMG_1842.JPG

 

 

 

 

 

 

 

En vecka gammal

Tänk att myran är en vecka gammal, tiden går så fort när man har småttingar tycker jag. Nästan så jag tycker att det är lite läskigt fort… Vill ju ha min lilla knorrhane lite och pluttig ett tag till. Känns som om jag vill stanna tiden och leva i bebisbubblan ett tag till.

Denna veckan har bara den gjort så man har fått en förståelse för hennes ätande och sovande. Vi har nog fått en ganska snäll lite söt sak för hon ammar två gånger på natten och sedan sover hon däremellan. Vi tackar så länge det kan vara så, känns inte som om jag är ett slut så det är ju skönt.

IMG_1754.JPG

Lillebror Polly

Namn!

Vi känner oss lost i namnträsket, vi kan inte riktigt hitta det där namnet… Vi letar, smyger in namn in emellan som vi tror den andra kan gilla men icke, inget som vi känner sådär hundra för. Jag kallar henne Juno det känns ju kanske lite fel, men sa det inatt när jag tyckte hon var söt, -men Juno… Vi kan ju inte ha Juno 1 och 2…

William röstar på Lillebror-Polly, vad sägs om det? Känns väldigt unikt i varje fall, så just nu går hon under det namnet, tills vi kommit fram till det rätta.

IMG_1695.JPG

Sova, äta och nummer två…

Vår första natt med lite tuffare förhållanden, maten har precis börjar rinna till och myran har verkligen inte gjort annat en att sugit, sugit sugit för att få i sig lite käk. Vilket också inneburit att det varit en natt med i stort sätt bara slummer. Pappa P tog allt i morse så jag fick ligga kvar här i sängens värme, så nu är det tyst runt oss och myris har tagit sina första riktiga slurkar mat, vilket resulterade i en liten spya… Så nu känns det som om allt med sovande och ätande bara kan bli bättre.

Pappa P är på ett möte nu på förmiddagen så jag kommer verkligen passa på att inte göra så mycket alls. Ska börja skriva min förlossningsberättelse tänkte jag så ni får veta vad som hände där kvällen/natten mellan fredag och lördag. Kan inte annat en att känna en helt galen ödmjukhet för sin egna kropp och vad den kan åstadkomma på bara några timmar… Men mer om det senare.

Nu ni ska jag passa på att vila lite när knorrhane är mätt och belåten för första gången…

IMG_1690-0.JPG

Vår lilla skatt

Ni kanske är lite nyfikna på vår lilla tjejs resa hit till oss. Skriver en förlossningsberättelse så fort jag hinner.

Men i fredags kväll halv elva gick vattnet här hemma och vi åkte in nästan på direkten. Tror vi var inne på förlossningen strax efter halv tolv. 01.52 är vår lilla knorrhane född. Hon vägde då 4025 gram och var 50 cm lång så hon hade gottat på sig rejält där inne i magen.

Så gårdagen var vi verkligen i den där bebisbubblan plus att vi inte sovit så bra på hela natten. Vi åkte faktiskt hem redan efter lunch och här hemma har allt gått jätte bra och vi försöker alla lära känna vår nya lilla skatt och framför allt försöker vi bolla en hel del namn.

IMG_1677.JPG

Så kom hon!

God morgon!

Vill bara meddela att vår lilla tös är här hon är hel och frisk. Vi är i vår lilla bubbla idag tills vi åker hem så ni får reda på mer i morgon.

Kram till alla er som stöttat de senaste dagarna!

IMG_1649.JPG