Tankar & Kärlek

Pissdag

Usch för denna dagen, jag har varit på superdåligt humör och Lily lika så… Jag har försökt jobba men det har gått mindre bra för Lily ska sitta på mig i precis allt… Dock är så är det väl bara att gilla sådana dagar och strunta i alla måsten men det är inte så lätt att säga där och då. 

Har ätit en Magnum glass idag dubble peanutbutter choklad HUR GOD?! Ha begär på den enligt mig. Så den lär det bli fler gånger och framför allt till en kaffe i solen lite senare i vår. 

Tror att det kryper i kroppen på mig för att jag inte kan träna, det har ju varit rutin nu i så många månader och det gör att jag blir av med mycket energi. Vilket är skönt och samtidigt så får man ju en annan form av energi av att just träna. Längtar efter att kunna röra på mig igen!

  

Jag har friat!

Jag slog till att fria till Sarianne när vi åkte Kryssningen med alla härliga tjejer sist. Jag och hon har en del kommande projekt ihop nu och framåt vilket jag tyckte vi behövde föreviga i lite fina bilder ;). 

Vi är som ett gift par jag och Hon så det var på tiden vi fick till det. Pappa P är något tveksam till det hela men verkar acceptera att vi numer pratar i telefon, skriver med varandra och ja sitter ihop trots att vi har 15 mil mellan oss ;). 

Ni kommer inom kort få reda på vad vi har i görningen och jag kan säga såhär det är mycket spännande saker om jag själv får säga det!

   
 

Put a ring on My finger

Dagen D, dagen då vi tjejer får fria, är det någon av er som är sugen? 

Personligen tycker ändå det är mannens sak att fixa det där… För visst är vi jämnställda men tanken på ett romantiskt frieri känns mer lockande än att jag skulle göra det ;). 

Så tjejer är det någon som gjort slag i sak idag? 

  
Bild lånad ifrån Pinterest. 

Snabba kast…

Startade dagen med en massa bus med barnen på Naturhistoriska men det får bli ett eget inlägg i morgon om det. 

För påväg hem därifrån fick jag ett sms ifrån min syster om att vår pappa haft hjärtinfarkt under natten. Tårarna bara sprutade när jag läste smset och jag bestämde mig ganska snabbt för att åka ner. 

Så jag och Lily är nu nere i Höllviken och ska hälsa på pappa på sjukhuset eller hemma beroende på när han kommer hem. Andra gången pappa undkommer döden med snabbt handlande och en stor dos tur… Så med facit i hand så ska man ta vara på tiden vi har tillsammans med nära och kära. Så spenderar några dagar med syster och pappa och hoppas på att allt har gått så bra med pappa som vi förstått…

   
 

Kryssningsdags

Nu närmare det sig med stormsteg mitt och Sariannes event ihop med Talink Silja. Vi håller på med de sista förberedelserna och ja vi har läget under kontroll vilket känns förbaskat skönt alltså.

Jag känner ändå ett litet pirr i magen då vi förberett ganska länge och man vill att allt ska bli precis så som man har tänkt det hela. Oavsett så vet jag att vi kommer ha två urroliga dagar och känner jag tjejerna rätt så kommer magmusklerna få jobba en hel del. <3

IMG_6200

Ny människa

Godmorgon! 

Hade en riktig skit dag igår som ni kanske förstod ;). Den blev inte bättre heller ju längre dagen fortskred, herregud säger jag bara. 

Men ny dag nya möjligheter så känner jag! Jag somnade innan halv elva och sovit HELA natten utan att vakna, händer väldigt sällan. Så känner mig mycket starkare och gladare idag vilket känns väldigt skönt. 

Idag ska jag köra svärfar till flyget och efter det behöver jag skriva ut och skicka ett papper. Så inga stora saker och måsten på listan idag, precis lagom känner jag. Och ikväll väntar träningen igen, ska bli skönt att få ut lite av ilska som kokade inombords igår. 

Nu väcka Juno och dricka upp baljan med kaffe!

  

Sent inlägg med mycket tankar….

God kväll på er! Sent inlägg för dagen jag vet, men idag har jag fokuserat på att få klart julklappsinköpen så vi slipper stå med det nästa vecka… Det har nästan löst sig men har några kvar vilket gör att de sista få bli gjorda på lördag innan jag har tid hos frisören.

Vi firar nämligen minijul och gummekaka med barnens guföräldrar på måndag, samtidigt passar vi på att fira lilla julafton med de stora barnen som inte firar med oss i år utan kommer till nyår igen till oss. Så känns skönt att vara klar tills på måndag kväll, dels mat och paketen vi kör då.

Carro kommer agera gudförälder åt samtliga små i år då det inte blir som vi tänkt oss med de andra, vilket är tråkigt men livet är som det är ibland och ibland får man förlita sig på de närmsta och de som faktiskt står vid ens sida i vått och torrt. Sorgligt när man sätter det i skrift men sant, men som vuxen så är det ju ofta svåra beslut att ta och ibland får man bara låta det vara så och inte gräva ned sig för det utan skapa sina egna traditioner och händelser i livet.

Nog med negativa saker, ett år sedan denna bilden togs. Hur blev dom så stora dom små? Farfar är i Thailand detta året så vi får prata på messenger på julafton och nyår men han har det bra och njuter av värmen det vet vi. Men det är fem barn som saknar honom här denna högtid så är det! <3

DSC03394

DSC03395

DSC03396

 

Det är hemskt!

Vad är det som händer? Jag tror att det kommer finnas terrorister i någon form, för det kommer alltid finnas folk som måste tillhöra något eller någon då dom själva inte kan bilda sig sina egna uppfattningar eller sanningar. Då dom måste bli styrda mot det som någon tycker är det rätta… Rätt ledare med ett budskap som en svag människa kan ta sig till så är man ju hemma…

Jag ser och upplever dock själv detta på nära håll, hur tillräckligt många historier till folk i en grupp påverkat dom mot ledarnas mål, deras sanning. Så rent psykologiskt så förstår jag helt hur detta med terror fungerar. Och det fungerar uppenbarligen…Hitler fick med sig en hel nation, så det är inte så konstigt de småaktiga kommer på att bemästra psykologi. 

Jag hoppas att en dag att världen gemensamt kan komma fram till sätt att utrota dessa handlingar och att det kan bli ett slut. För medmänsklighet och kärlek är det ända som räknad i min värld, och att man ska vara större och ta reda på sin egna fakta och sanningar… Kanske inte förlita sig på folk som mördar för makt för att själva uppnå något större. Att dra in religion i en handling är ju så extremt fel…

Det är helt ofattbart det som just hände i Paris, att man agera så kallblodig och helt ohuman utan att blinka för en tro det är för mig helt osannolikt! 

Mina tankar går till Paris och Frankrike och jag tror och hoppas ni kommer resa er starkare ur denna tragedi. 

#prayforparis

  

Klump i magen…

Usch, har en oroskänslan i magen hela tiden och har haft det sedan i fredags när det blev klart att Juno behöver göra en gastroskopi trots höga och tillräckligt höga blodprovsresultat. Det känns så galet konstigt att vi ändå ska behöva söva henne för något vi redan vet svaret på…

Eller hundra kan vi ju inte vara för då skulle ju inte biopsin behövas utföras men samtliga så blir det en stress. Jag är inte orolig över utgången av resultatet för vi har redan ställt oss in på att hon är glutenintolerant och allt vad det kommer innebära. Men att söva vår lilla tjej känns inte bra i hjärtat, magkänslan säger att vi ska avstå… Vet inte om det är modersinstinkten som kickar in och tar över känslorna eller om det är magkänslan dom försöker säga mig något?

Jobbigt är det i varje fall att gå runt att känns ett vemod… 

I morgon är det redan dags och vi har nog löst allt rent logistiksmässigt. Vi har tyvärr inte så många i vår närhet som ställer upp när vi behöver hjälp. Ibland undrar jag när man ska få den kärlek och hjälp man ger andra tillbaka? Den infinner sig aldrig liksom och det känns sjukt ledsamt. Men bästa bästi i världen finns alltid där och vi löser det mesta ihop och vet ni vad, bättre en RIKTIG vän en tusen bekanta och det har jag, den bästa i världen! 

Nu blev det ett oroligt, gnälligt inlägg… Men det är så jag känner denna måndagsmorgon! Förlåt för det, kände bara att jag behövde få det ur mig. 

Imorgon är det i varje fall dags, då ska vi till operation och rädslan finns där och det känns inte alls kul… Det är inte ingreppet i sig som oroar mig utan att vi ska söva henne…

   
    
 

Besked…

Idag ska vi till Karolinska och få besked om hurvida Juno är glutenintolerant eller ej… Det känns nervöst, men samtidigt så är det skönt att veta… För det är ju först nu (om hon är allergisk) vi kan göra nåt åt saken. Men ändå en massa tankar som snurrar, jag tycker att jag förberett mig genom stt prata med leverantörer av glutenfritt. Jag har köpt en bok för att kunna baka själv, men ändå känner jag mig inte förberedd på det beskedet att hon är det. 

De bästa och det jag hoppas på är ju att hon inte är det, vilket betyder att det inte blir den här stora matomställningen för oss… Men samtidigt blir det ju ovisst igen, hon reagerar ju ibland på olika saker utan att veta egentligen vad det beror på… Den oron kommer ju då ligga kvar istället. Jag håller Ifs ändå tummarna för att hon inte har allergin. Så ni får gärna hålla tummar och tår med oss. För idag vet vi och efter idag så får vi se. 

  

Sommarkvällar

Även fast denna sommaren lyser något med sin frånvaro så tycker jag ändå att sommarkvällar är dom bästa, det är så vackert på något sätt och trots att mygg och annat kan var galet jobbigt så är det just den känslan som man får den man saknar de där kalla vinterdagarna.

Jag jobbar en hel del denna sommaren och kommer därför ta vara på dessa sommarkvällar som om jag vore en svamp, även fast den riktiga sommar värmen inte kommer komma i år så är det minnena ifrån sommaren som får en att orka med vintern.

DSC04118

DSC04119

Tankar kring lekland och andras barn…

Vi var på ett Lekland norr om stan i söndags med alla barnen, som tur var det väldigt lite folk kändes nästan som om vi var själva stundtals. Super kul hade vi alla men så var det en sak som fick mig att fundera på samma sak som Carin Da Silva skrev om i något inlägg för ett tag sedan. Det här med om huruvida man ska eller får säga till andras barn?

Jag och Juno var nämligen på väg till en sak och då kom det en tjej springande, Juno vänder sig om och försöker slå till henne samtidigt som hon säger dumma dig (tjejen var någonstans mellan 9-12 år). Jag sa då till Juno och så säger man inte och framförallt slår man inte efter någon, men då fyller Tindra i; hon har ju rätt, tjejen som sprang förbi var dum mot Filip förut. Min spontana reaktion att oj vad Juno har koll ändå, och tänker inte mer på det. Frågade också Tindra vad det var som hade hänt, då hade hon sprungit upp i rutschkanan när Filip satt redo att åka. Filip hade då sagt (på ett snällt sätt, enligt Tindra) kan du flytta dig. Till svar hade han fått nä det tänker jag inte dumhuvud…. Trevlig tjej… I vilket fall som helst så struntade jag i det och vi lekte vidare.

Tills vi skulle packa ihop oss och skulle gå, jag och Tindra satt och väntade med Lily och Juno en stund och vi satt precis vid just den där rutschkanan, och då håller tjejen på med exakt samma sak fast mot mindre barn. Det slutar med att en av de mindre tjejers åkte ned, vilket resulterade i att hon åkte på tjejen som höll på att springa upp för rutschkanan. Som tur var den lilla tjejens pappa där och såg hela saken,för hon fick riktigt ont… Pappan säger då till den  större tjejen att man inte får klättra upp i rutschkanan… Dock så skiter ju tjejen i det och springer därifrån, utan att ens kolla till den mindre…

Ångrar såklart att jag inte sa till tjejen på en gång, för uppenbarligen hade hon föräldrar som inte brydde sig om hur hon betedde sig men jag hade som sagt Lily och Juno och hålla koll på. Jag brukar annars vara en sådan person som säger till barn när dom beter sig felaktigt, det handlar ju inte om att vara elakt utan att hjälpa barn så dom förstår vad som är rätt och fel tycker jag.

Vi var ju på Kreta i somras och vi valde ju charter just för att det faktiskt är lite lättare med barn, men det är samma sak där upplevde jag. Bara för vi är på semester, utomlands vad vet jag så får barnen göra precis som dom vill och de vuxna sitter i stort sätt och kollar på att dom beter sig mindre korrekt. Där tyckte jag även att jag kunde uppleva vissa saker som barn gjorde utan att det var någon förälder som reagera…

Hur gör ni, säger ni till andras barn? Finns en artikel HÄR som tar upp detta ifrån en annan synvinkel.

Bild 2015-01-14 kl. 18.00

Längtar efter värme igen…

Det är ju så fantastiskt fint med färgerna nu på höstkanten och när det är härligt väder men när man vaknar upp till spöregn och kallt då är inte hösten lika rolig enligt mig. Då längtar man lätt tillbaka till soliga och varma sommardagar. Funderar på en semester i vinter, men känner mig lite smått nervöst att åka iväg med Lily, antagligen ingen fara alls men ni vet hur man kan känna.

Så letar gör jag men vi får se vart det bör hen, något varmt ställe kan jag lova men det får ni veta tids nog.

IMG_0867.JPG

När tröttheten kommer ifatt

Lily är två veckor nu i natt och jag vill som jag skrivit tidigare stanna tiden. Vet inte varför men jag vill vara kvar i den här känslan av nyfödd då allt bara är gos. Jag tror också att dessa två veckorna vi haft har varit något för hektiska för min del och det börjar slå tillbaka nu.

Jag somnade i soffan igår tidigt tidigt, men är inte ett dugg utvilad idag… Skulle helst av allt ligga kvar här i sängen och inte göra något annat. Det är mycket känslor i kroppen märker jag också så behöver kanske bara känna och vara lite seg för att kunna återhämta mig sömnmässigt. För även fast Lily sover bra så är hon ändå vaken två gånger per natt och vill ha sitt käk och gos. Så det är klart att det tar ut sin rätt, tror inte jag har sovit ikapp de där timmarna vi skippade att sova när hon föddes heller.

Sova det är nog nyckeln till att hitta balansen i kroppen igen.

IMG_1912.JPG

En till morgon…

Då vaknar man igen och allt har lugnat sig, det är som om att eftermiddagarna är värst att ta sig igenom och kvällarna men sedan efter lite sömn så lugnar allt ned sig. Det är ju såhär det kan vara men det är svårt att acceptera den långa sträckan som det känns att det blir… Har svårt att bestämma mig om hur jag ska göra med jobb idag, känns inte så bekvämt att få så ont som jag fick igår och inte vara på en ”trygg” plats på något sätt… Känslomässigt alltså, för det är inte mindre tryggt på jobbet men det känns inte bekvämt att ha ont framför sina kollegor…

Men då står jag inte dilemmat om att sitta här ute på ön och pappa P inne i stan jobbandes, hur löser vi det om det vänder och jag måste åka in? Ja många tankar som flyger denna morgon och jag kan som sagt inte bestämma mig om hur jag vill ha det…

Hur hade ni gjort?

IMG_1344.JPG